|
Gröna Bilisters rådgivare i beteendefrågor Angela Aylward undersöker vad partierna faktiskt gjort för att främja cykling under den gångna mandatperioden.Hon utmanar dem också med en fråga: vill något parti skapa incitament för arbetsgivare att betala sina anställda för att cykla till arbetet? Svaren redovisas i nästa blogginlägg. |
I politiska program och i synnerhet i valtider lovar de flesta partier (guld och) gröna skogar. Men det som räknas är ju inte vad partierna säger utan vad partierna gör. För att avgöra vilka partier som faktiskt prioriterar cyklingen – i konkurrens med bilen – så gäller det att studera hur de förtroendevalda agerat i sak. Dylika studier är ganska tidsödande och knappast något för den genomsnittliga väljaren. Därför är det synd att Cykelfrämjandets partiutfrågning inför valet inte går djupare in på hur partierna agerat under mandatperioden.
Cykelfrämjandets utfrågning i medlemstidningen Cykling nr 3/2014 berör högersväng vid rödljus, cykling motenkelriktat, lyfta finansiering till regional och statlig nivå samt cyklingens andel av den nationella cykelplanen. Bra frågor, men varför inte passa på att fråga mer, så som om ändrat reseavdrag/skatteavdrag för cykel och att göra cykeln till skattefri jobb-förmån. Eller varför inte fråga vilka partier som vill främja liknande tag som nu tas i Frankrike och som Cykelfrämjandet rapporterar om i samma nummer av Cykling (som för övrigt fått en fin formgivnings-make-over). I Frankrike pågår nämligen ett sex månader långt experiment där flera företag och institutioner betalar sina anställda för att cykla. Cyklisterna får 25 eurocents för varje cyklad kilometer till och från arbetet. Visst låter det som alla cyklisters våta dröm och en rejäl morot för minskat bilåkande? Således en utmaning att ta ställning till för alla partier som vill kalla sig cykelvänliga!
Så, vilket parti är cykelvänligast? Artikelns slutsats i Cykling är inte skarpare än sina frågor – såväl Centerpartiet som Vänsterpartiet och Miljöpartiet ”verkar” vara ”de mest cykelvänliga”.
Om du är en ambitiös väljare måste du därför göra din egen research. Ett sätt är att studera förslagen och debatterna i kommunfullmäktige där du bor, vilket faktiskt kan vara roligare än vad det låter. Så här lät en ordväxling mellan FP och MP i min hemstad Göteborg, under debatten av Miljöprogrammet för Göteborgs Stad som togs i slutet av 2013:
Axel Darvik (FP): ”Det finns också tveksamma åtgärder som bara handlar om att gröntvätta vårt rykte för att det ska se lite bättre ut än vad det egentligen är. Det finns åtgärder som mera går ut på att skada transportsystemet än att ställa om till mer hållbara transporter, där man på olika sätt försöker ställa till det för motorfordon –även om det är det enda alternativet i vissa fall.”
Kia Andreasson (MP): ”Ställa till det för motorfordon – ja, det är så det sägs. Men vi måste faktiskt få färre motorfordon och fler cyklar och gående och mer kollektivtrafik.”
Något senare i debatten, tar Vägvalet till orda, ett litet lokalt parti som har Nej till trängselskatten som paradfråga. (Notera att det finns partier som inte ens låtsas som att de gillar cykling...) Lite humoristiskt formulerat inledningsvis, men leendet fastnar i halsen när jag läser förbi rad 3;
Tom Heyman (VägV): ”Fru ordförande! Jag blev förundrad när jag läste det här programmet. Min första tanke var: Det här måste ha tillkommit under en glad afton på Miljöpartiets kansli – men strax insåg jag det orimliga i den slutsatsen. Hur alla dessa märkliga idéer, från fjärilsparker till transportplaner, har uppstått förblir en gåta. Redan inledningen är tveksam, när man slår fast att klimatfrågan är en av vår tids största utmaningar. Därom vet vi egentligen ingenting. Vi vet inte ens om vi har en klimatfråga.”
Man tar sig för pannan och hoppas att det inte är på riktigt. Men det är det. Den läsare som råkar bo i Göteborg har dock förmånen att få gedigen cykel-politik-research serverat. Bloggen Cykelpendlare har nämligen ställt flera ingående och konkreta frågor till partierna i Göteborg. Tack för detta!
Nog om Göteborg. När det kommer till rikspolitiken så har MP, V och C tagit upp plånboksfrågorna för cyklister. MP ville t ex i en motion från 2011 utreda ett nytt reseavdrag som inte missgynnar dem som reser med kollektivtrafik eller cykel. År 2009 ville V begära en översyn av möjligheten att skattebefria kollektivtrafikkort och cyklar som tillhandahålls av en arbetsgivare. MP föreslår samma år att arbetsgivare ges möjlighet att förse sina anställda med cykel utan att dessa beskattas för förmånen. (Läs Skatteutskottets betänkande kring dessa frågor här).
Även Centerpartiet har lyft frågan om reseavdraget; för att gynna dem som väljer miljövänliga och hälsosamma färdsätt bör reseavdraget och den skattefria milersättningen bli färdsättsneutral. Lämpligen bör avdraget baseras på den faktiska sträckan.
Jag skulle dock gärna vilja veta om något parti vill skapa incitament för arbetsgivare att betala sina anställda för att cykla till arbetet, antingen i form av pengar (kilometerersättning) eller tid (tillåta cykling till/från arbetet på arbetstid). Om partierna är beredda att svara på denna fråga så blir svaren redovisade i nästa blogginlägg.
Tills dess - tänker du nu att ”cykling i all ära, men det är bara en av många pusselbitar i bygget av det hållbara samhället? Vad har partierna sagt och gjort för miljön i övrigt?” Titta då på Naturskyddsföreningens överskådliga jämförelse av vad som sagts och faktiskt gjorts under mandatperioden. MP är bäst i test, med V hack i häl.