28/5: Blogg - Den mänskliga staden

Gröna Bilisters styrelseledamot Johanna Grant reflekterar efter ett besök i Amsterdam. Vad har vi i Sverige att lära?

För ett par veckor sedan besökte jag kompisar i Amsterdam, mitt första besök i den framstående cykelstaden. Som nybliven styrelseledamot i Gröna Bilister och med fokus på mobilitetsfrågor, var det en inspirerande vistelse. Förutom mångfalden av cykelmodeller, t.ex. de typiska lådcyklarna för att frakta saker, barnstolar på styret för att inte nämna ”beer bikes” där svensexor drickandes öl och samtidigt trampades på en gemensam cykel medbord, så var det tydligt för ögat hur infrastrukturen skapar stora möjligheterför cyklisterna på bekostnad av bilen. Cykelvägarna är separerade från fotgängare och biltrafik, cykelparkeringar har byggts på höjden vid tågstationerna och överallt finns lånecyklar tillgängliga.

Min holländska kompis Pieter som flyttade till Sverige då han gifte sig med min barndomsvän Sofie, berättar för mig att han inte har cyklat sedan han kom till Sverige för över två år sedan.

- I Nederländerna cyklade jag till universitet, vänner, arbetet, ja överallt. Många av mina kollegor i Nederländerna hade två cyklar, en för att ta sig från hemmet till tågstationen, parkera den där och sedan ha en annan cykel för att ta sig från nästa station till arbetet. Jag själv hade en hopfällbar cykel som jag kunde ta gratis på tåget. Här i Sverige verkar inte infrastrukturen vara där ännu, det händer ofta att en cykelbana bara slutar.

I Sverige har regeringen fastställt ett mål att Sverige år 2030 ska ha en fossiloberoende fordonsflotta. Hur det ska uppnåshar beskrivits i den över 1000-sidor långa SOU-utredning ”2013:84 Fossilfrihet påväg”, även kallad FFF-utredningen som Gröna Bilister nyligen har lämnat remissvar på. Det jag uppskattar med utredningen är att den dels slår fast att det är allvaret i klimatfrågan som är den viktigaste drivkraften till att radikalt minska fordonsflottans fossilberoende och att målet går att nå. För det krävs åtgärder och styrmedel när det gäller bilen, bränslet och brukaren. I det längre perspektivet behandlar utredningen minskad bilism och alternativ till bil som en stadsplaneringsfråga. Där ser jag och Gröna Bilister att vi har mycket att lära av best practice-städer som Köpenhamn och Amsterdam. Hur vi bygger städer påverkar människors livsstil.

Detta handlar UR:s program ”Den mänskliga staden” om, här ställs frågor som ”hur kan man planera städerna för att bli mer mänskligt orienterade?” ”Vilket sorts liv vill vi egentligen ha?” ”Hur mäter man lycka i en stad?”. Vid nästa sekelskifte förväntas vi bli 10 miljarder människor där 80 % bor i städer, därför spelar samhällsplanering en nyckelroll för livskvalitet och hållbar utveckling.

I programmet får vi följa arkitekten Jan Gehls som har inspirerats av stadsplanering runt om i världen och menar att vi vet mer om lämpliga habitat för bergsgorillor och sibiriska tigrar än om vad som är det lämpliga habitatet för vår egen art homo sapiens. Gehls menar att en förståelse för människors attityder och ambitioner saknas, samtidigt som det är just här lösningen ligger. Om man tänker på hur vi har levt historiskt gjorde vi det i stammar, i stora byar och i släkter. Vår instinkt är att umgås medvarandra. Men med modernisternas stadsplan på 50-60-talet, där bilen under kort tid blev norm i samhället, förändrades vår livsstil. Det moderna storstadsfenomenet är numera att leva i små hushåll med 2-3 personer eller helt ensamma. Om alla sitter inne förlorar staden sin vitalitet.

Genom att studera sex olika storstäder och betrakta folks rörelsebeteende i offentliga rum kom Gehls fram till att det är uppenbart att vägar föder mer trafik, men detsamma gäller även folkliv. Fler ytor och mötesplatser för människor skapar mer möten, liv och vitalitet i en stad. Ett exempel är Köpenhamn där bilar förbjöds på stadens huvudgata och parkeringar försvann från hamnen. I och med detta skapades plats för gemensamma ytor och tydliga offentliga rum som gjorde att folk från olika delar av samhället och med olika livsstilar kunde mötas. Ett annat exempel som tas upp är Time Square i New York, en bildominerad stad där trafikplanerarna i princip har varit de mäktigaste i staden. Time Square har inte varit ett torg som namnet föranleder en att tro, utan 90 % av ytan har utgjorts av biltrafik. Genom ett pilotprojekt stängdes således Time Square av för bilar och efter ett tag satte man fram snygga sittplatser och växter för förbipasserande fotgängare. Livet tog vid. På vintern inföll ett spontant snöbollskrig, en symbolik kan man tycka för hur platsen tagits tillbaka från biltrafiken.

I Stockholm satsar den borgliga regeringen 1 miljard på att bygga ut infrastrukturen för cyklister, men trots det blir cykelvägarna ofta undermåliga. Stadsborgarrådet Per Ankarsjö menar i DN 17/5 att det beror på att många planerare saknar cykelperspektivet. En nyckeldel i stadsledningskontorets cykelstrategi är därför att utbilda planerare och projektledare i att utgå från cyklisternas behov. Det är en bra plan. Att även kombinera cykling med kollektivtrafiken är ett lyckat koncept i Amsterdamsom jag tycker att Sverige bör anamma i större utsträckning. Pieter, som nu inte har cyklat på två år, gav mig tips på denna film som tagits fram av ”the Dutch Cycling Embassy”. Den visar storstilat hur Nederländerna harlyckats bli en av världens mest lyckade cykelländer. Något för Per Ankarsjö attanvända i utbildningssyfte?

Slutligen, människan vet vad hon tycker om och vad som är obekvämt. Visst är det bekvämt att ta bilen många gånger, särskilt på glesbygden där behovet är störst, men vi trivs också bäst på platser där vi kan mötas och bara vara, långt ifrån bilar och avgaser. FFF-utredningen slår fast att precis som bilen blev en norm i samhället under kort tid, finns det potential i att åtgärder och styrmedel som verkar i samma riktning kan ge en kraftig förändring av samhällsutvecklingen åt det andra hållet, det attraktiva hållet. Det ska helt enkelt vara lätt att göra rätt, något som min arbetsgivare ZeroMission och U&We strävar efter som även Gröna Bilister har drivit i 20 år och som jag numer får ta del av.