Tesla Model S Long Range

Tesla Model S är urfadern för attraktiva elbilar. Den har omvänt en hel värld och fått bilindustrin att i grunden tänka om. Men nu är S åtta år gammal och ser i stort sett likadan ut som när den lanserades. Är den fortfarande relevant?

Ingen annan bil har kontinuerligt utvecklats såsom Tesla S. I stort och smått har det gjorts så många uppgraderingar att inte ens Tesla själva verkar kunna hålla reda på dem. Det gäller inte bara nya Tesla utan även de som redan rullar – alla som kört den en tid har kommit ut en morgon till beskedet att bilen uppdaterat sig själv över natten och blivit en bättre bil.

Vissa förändringar är större, andra mindre, men de stora förbättringarna är att S nu är fyrhjulsdriven med elmotorer både fram och bak, att räckvidden förlängts och att bilen blivit alltmer självkörande och nu är förberedd för att vara fullt autonom. Över tid har S också blivit alltmer attraktiv i takt med att Supercharger-nätverket av snabbladdare både byggts ut och nu laddar bilarna långt snabbare än förr. 145 kW på många håll, 200 kW på allt fler ställen. I takt med att det allt oftare blir kö till andra laddare är fördelen av att ha tillgång till laddplatser enbart för Tesla också allt större.

Meningen annan har å andra sidan förändrats så lite utseendemässigt på nästan tio år som S. Den svarta nosen försvann 2016 och lamporna är nu LED. Tesla använder sig inte ens av årsmodeller, man får själv hålla reda på produktionsdatum och utförande.

Fortfarande sjukt snabb

Vi börjar som så många andra med att ge full gas, men i vårt fall med det ädla uppdraget att se om accelerationen fortfarande imponerar lika mycket eller om konkurrensen kommit i kapp och vi vant oss vid elbilens själva grundpremiss att den har full effekt direkt. Det har den inte och det har vi inte. Trots att viinte har Performance-versionen med Ludicrous-läget som tidigare kallades Insane, utan den mer städade Long Range-versionen, trycks vi bakåt i sätena. 0-100 km/h på 3.8 sekunder är fortfarande Ferrari-snabbt – och alltså i en stor familjebil med fem säten.

När vägen svänger, märker vi att Teslan har utvecklats. Den fick tidigare mycket kritik för att mest vara snabb rakt fram, men sen den fick en motor på vardera hjulaxel och en fyrhjulsdrift där fördelningen mellan hjulparen förändras blixtsnabbt, så är väghållningen mycket bättre. Komforten förbättras av den nya luftfjädringen, vars hårdhet kan ställas in under färd. Jag kan också ställa in bilens höjd över vägbanan, styrningens motstånd och hur kraftig bromskraftsåterföringen ska vara. Dessutom är Teslan mycket tystare än förut;att en elbil per definition är tyst stämmer bara i låga farter, sen är det vindbrus och däckbuller som dominerar och de oljuden har Tesla isolerat bort mycket bättre nu.

Hög säkerhet imponerar mindre nu

När Tesla kom, var många oroade för säkerheten med batterierna vid en hård kollision. Det dröjde till hösten 2014 innan Euro NCAP krocktestade bilen, men den fick då en rejäl revansch – fem stjärnor här och i USA:s officiella test fick den högsta betyget någonsin. Både den passiva och den aktiva säkerheten imponerade. Sen dess har det gått sex år, och andra bilar har fått betydligt högre betyg, inte minst gällande säkerheten för de utanför bilen. Tesla har också haft ett par uppmärksammade olyckor med den tidigare så haussade autopiloten inkopplad. Det verkar ha fått dem att dra öronen åt sig så att jag nu inte får släppa ratten alls lika länge som förut när jag kör.

Det är lite synd, för Tesla kör väldigt bra själv, tack vare åtta kameror, 12 ultraljudssensorer och avancerad teknik som uppgraderats åtskilliga gånger under S livstid, vanligen över nätet och kostnadsfritt för ägaren. I vardagen kan autopiloten sköta hela motorvägskörningen inklusive automatiskt filbyte, autoparkering parkerar bilen åt dig med ett knapptryck och summon kör fram bilen automatiskt åt dig. Allt detta fungerar väl, även på vägar med dåliga eller obefintliga linjemarkeringar, och det känns troligt att Tesla kommer att vara först med att låta även redan befintliga bilar bli fullt autonoma. För att vara med om detta behöver man dock köpa tillvalet Total Självkörningsförmåga för 77 700 kr,

Längre räckvidd imponerar mindre

Först fick S allt större batteri, och de mindre versionerna med ned till 60 kWh ströks ur programmet. Sen slutade Tesla prata om hur stort batteriet är, och nöjer sig med att ange räckvidden, där vår Long Range är värstingen med 610 km officiell räckvidd. Räkna med att LR snart får ett par mil till; det har den redan fått i USA genom att luftmotståndet minskats, bakre motorns friktion minskats, och vikten sänkts tack vare lättare material. Att förändringarna inte kommit till Europa än kan bero på att ”våra” S monteras i Nederländerna.

Drygt 60 mil enligt den hårdare körcykeln är längst på marknaden, om än bara 17 km längre än Performance-versionen som har samma batteri (på samma 100 kWh som när Tesla fortfarande uppgav kapacitet om man får tro de som räknat). Men när ”folkbilar” på el ledigt klarar 45 mil, imponerar det inte så mycket med drygt 60 mil längre, och runt hörnet väntar konkurrenter som klarar 100 mil – undrar vad Tesla svarar med då?

Den faktiska räckvidden beror mer än i någon annan bil på hur man kör. Det är ju inte bara att köra snabbt som lockar i Teslan, utan själva accelerationen. Och den dränerar batterierna snabbt, eftersom det är nästan 2.5 ton som ska förflyttas. Men kör man mera städat, är en snittförbrukning på 1.8 kWh per mil helt rimlig och räckvidden därmed den uppgivna. Då kommer man i princip alltid fram till en Supercharger som det nu finns totalt hela 17 000 av. Är laddstoppet inprogrammerat, förkonditioneras batterierna så att laddningen går snabbare. Nu ska S klara 150 kW, mot 100 tidigare, men riktigt så snabbt ser vi aldrig att laddningen blir – och den högsta effekten nås bara mellan 10 och 50 % laddning. Redan vid 60 % laddning sjunker effekten till 100 kW och minskar sedan ytterligare. Billigare Model 3 kan ladda mycket snabbare. Ändå: På en kvarts snabb kaffepaus får vi tjugo nya mil och på en snabb lunch får vi i princip fyllda batterier. Det räcker gott.

De flesta S har sålts med livstids gratis laddning, vilket förstås gör att man sticker till snabbladdaren när man kommer åt. Men för den som köper en S nu kostar Supercharger-laddningen per användning, med en milkostnad på fyra-femkronor för elen vilket bara är hälften mot vad det kostar att snabbladda på de flesta andra nätverken (där Tesla för övrigt kan ladda om man inte hittar någon Supercharger). Tesla rekommenderar att man för det mesta använder destionationsladdare eller använder laddbox hemma, och den nya prismodellen stimulerar det.

Bättre inredning, skönare gång

När man klivet in känner man igen sig; inredningen har bara finputsats över tid, vilket i grunden är bra. Rymdkänslan av att det inte finns någon mittkonsol och knappast någon instrumentbräda heller är kvar, och luftigheten har förstärkts av att det stora glastaket nu är standard. Men vissa detaljer som man trodde skulle försvunnit för länge sen finns kvar, som de enkla och gamla spakarna från Mercedes.

Den gigantiska, upprätta touchskärmen som var så revolutionerande när den kom, känns inte lika speciell längre. Men ingen annan bil har – på gott och ont – gått lika långt i att flytta alla funktioner till touchfunktioner. Ingen annan bil är heller lika uppkopplad, med Spotify-konto, Youtube och mycket annat – för att inte tala om alla arkadspel man kan spela bakom ratten när bilen är parkerad, pruttkuddefunktioner och annat trams. Otroligt nog har denna superuppkopplade bil inte trådlös laddning för mobilen; här märks det att bilen har några år på nacken.

Stolarna fram har blivit bättre, mindre svampiga och ”amerikanska”, men imponerar fortsatt inte för en bil i miljonklassen. Andra bilar med liknande prislapp har både inbyggd kylning och massage vilket inte går att ens köpa till Teslan. Baksätets ryggstöd har fått en annan utformning så att man inte slår huvudet i bakrutan, vilket tidigare kunde hända även oss på knappt 180 cm, benutrymme och plats i sidled är lysande som förut.

Bagageutrymmena är som de alltid har varit; enorma, och i plural. S har nämligen en ”frunk” i form av ett främre bagageutrymme. Det rymmer en kabinväska eller en inköpskasse; andra elbilar som också drar nytta av att elmotorn tar mindre plats än förbränningsditon har på sin höjd plats för laddsladdarna. I Teslan ligger de i ett stort extra fack under golvet i bakluckan. Bak är utrymmet så stort att man till och med tidigare kunde välja till ett bakvänt extra baksäte. Det tillvalet har Tesla slopat; det var aldrig särskilt populärt och nu finn sju X och snart Y med plats för upp till sju – men det visar att S är en i sanning rymlig bil.

Ett bättre val än vi trott

Tesla S är ett bättre köp än många först trodde. Kvaliteten i vissa detaljer är inte lysande, men där det gäller så håller bilen väldigt väl. Batterierna har åldrats mycket bättre än vad självutnämnda experter påstod; många S används som taxi eller för ständiga, långa tjänsteresor och de mest extrema har passerat drömgränsen en miljon miles (1.5 miljoner kilometer) utan att byta vare sig batteri eller motorer – och några avgassystem, katalysatorer eller partikelfilter att byta finns förstås inte. Detta tillsammans med de ständiga uppdateringarna över nätet och ett stadigt växande nät av Superchargers gör att S känns som ett tryggare, bättre köp nu än för några år sen. Som en logisk konsekvens har den också, tvärtemot vad många belackare hävdat, ett urstarkt andrahandsvärde vilket i sin tur bidrar till milkostnader lägre än de flesta småbilars. Också för den som ska köra S som förmånsbil är kostnaderna mycket låga.

Baksidan är förstås att det är svårt att fynda begagnat, förstärkt av att utbudet är begränsat eftersom många hamnar i Norge – ska du köpa Tesla S, så köp en ny!

I nuläget finns bara Performance och Long Range att välja mellan, och vi väljer LR som kostar mindre och har marginellt bättre räckvidd. Vi kryssar i tillval som köldpaket för att få värme i alla säten, rattvärme och avfrostning av torkarblad, och så vill jag vill alla tillval för att bilen ska vara så självkörande som möjligt. Däremot avstår från de större fälgarna som både kostar extra och förkortar räckvidden, från premiumstereon och från den gräddvita skinnklädseln som jag misstänker bara är snygg en kort tid.

Men konkurrensen har också tilltagit. Själv skulle jag hellre välja Tesla 3; den tar inte så mycket plats på vägen, är roligare på kurviga vägar, har lägre förbrukning och kan ladda ännu snabbare. Jag kan också tänka mig en Jaguar i-Pace, som inte alls är lika rymlig men åtminstone ännu är en mer ovanlig syn på vägarna. Men ännu en bit in på 20-talet är Tesla S på många sätt marknadens bästa elbil, ja bästa bil alla kategorier.

Vi gillar: En fantastisk bil än idag, imponerande räckvidd, laddas snabbt med alla Superchargers, makalös acceleration, stora innerutrymmen, automatiska uppdateringar, imponerande instrumentering, bra andrahandsvärde, förbättrad komfort

Vi ogillar: Inredning inte helt premium, får inte dra släp, väldigt stora yttermått, få serviceställen, dyr för den som vill köpa begagnad

Överväg också:

• Tesla Model 3 om du söker en mindre, billigare och nyare Teslamodell
• Tesla Model X om du söker en SUV-liknande Tesla, behöver dra släp eller vara upp till sju personer
• Audi e-Tron, helt eldriven, bättre terrängegenskaper, känns mer påkostad, men räckvidden är sämre och laddkostnaderna kan bli höga
• Jaguar I-Pace, snabb, inte lika rymlig, god räckvidd, känns kanske mer speciell?
• Laddhybrid-versioner av BMW 5- eller 7-serien om du verkligen fegar ur och intevågar köra på el fullt ut

Text och bild: Mattias Goldmann, Gröna Bilisters testpilot, augusti 2020