Går det att bryta bilberoendet?

Trots klagomål på stigande bränslepriser kör landsbygdsbor mer bil nu är för tio år sedan. Däremot minskar bilåkandet i storstadsområdena. Det är just kring de stora och mellanstora städerna som Gröna Bilister ser den största möjligheten att bryta bilberoendet.

Biodrivmedlens marknadsandel i Sverige är redan över tjugo procent och elektrifieringen skjuter fart. Men det går inte att på ett hållbart sätt öka produktionen av biodrivmedel och elbilar hur mycket som helst – och hur snabbt som helst. År 2020 beräknas tillverkningen av litiumjonbatterier endast räcka till drygt en procent av världens årliga bilproduktion. Vill vi tillverka fler elbilar krävs nya gruvor och fler batterifabriker.

Därför måste vi dra åt svångremmen på bilismen för att nå transportsektorns klimatmål för år 2030. Enligt Trafikverkets analyser bör personbilstrafiken till dess ha minskat med tio till tjugo procent. Tyvärr händer inte mycket på denna front. En genomsnittlig svensk kör drygt 650 mil om året, och så har det sett ut under en lång följd av år. Vårt bilberoende tycks gjutet i betong.

Men det går att hitta sprickor i betongen om vi tittar närmare och bryter ned utvecklingen på regional och kommunal nivå. Gröna Bilister följer upp kommunernas omställning mot fossiloberoende transporter i en grupp kommunala 2030-indikatorer (se faktaruta). Det visar sig att körsträckorna per person faktiskt har minskat något sedan år 2010 i Skåne, Västra Götaland och i Stockholms län. I alla andra län (utom på Gotland) har körsträckorna ökat.

Våra tre storstäder ligger i de län där körsträckorna vänder nedåt. Tolkningen ligger nära till hands att det är just storstadsborna som börjat se sig om efter alternativen till bilen. Denna bild bekräftas när vi grupperar kommunerna efter typ. Körsträckorna minskar i storstadskommuner och pendlingskommuner nära storstäder, men ökar i alla andra kommuntyper.

Bland kommuntyperna med ökande körsträckor finner vi både mellanstora städer, småstäder och rena landsbygdskommuner. Ofta är kollektivtrafiken dåligt utbyggd i de utpräglade landsbygdskommunerna. Bara cirka tjugo procent av allt bilåkande i Sverige sker i dessa kommuner. Därför bör och kan vi låta landsbygdsborna fortsätta köra bil.

För att lyckas minska körsträckorna på nationell nivå måste vi däremot vända trenden att bilkörandet ökar i mellanstora städer, små städer och i vissa pendlingskommuner. Det skulle göra stor skillnad, för här sker överhälften av allt bilåkande. En analys av kommunala resvaneundersökningar inger hopp om att det ska vara möjligt. Skillnaderna i resvanor är nämligen stora mellan likartade kommuner av denna typ.

Ungefär lika många människor bor i Jönköpings och Lunds kommuner. Men i Jönköping sker 68 procent av resorna i bil, att jämföra med endast 39 procent i Lund. Resan med pendeltåget från Kungsbacka till Göteborg är lika lång som från Upplands Väsby till Stockholm. Men trots det sker 78 procent av resorna i Kungsbacka med bil, att jämföra med 57 procent i Upplands Väsby.

Om alla kommuner lär av de bästa av sina likar kan vi alltså bryta bilberoendet i städer och pendlingskommuner. Då kan bilkörandet i landet som helhet minska så mycket som krävs för att nå transportsektorns klimatmål.

Per Östborn, projektledare, Gröna kommuner på väg

Denna artikel publicerades ursprungligen i Gröna Bilisters tidning Trafik & Miljö, som följde med som bilaga i Dagens Industri den 28 juni 2019.

Projektet Gröna kommuner på väg stöds ekonomiskt genom Trafikverkets bidrag till ideella organisationer.