Slutspurt för COP18: hur går det?

Hallå där Mattias, hur är läget i Doha?

- Det är ett bedrägligt lugn här. De flesta förhandlingarna har avslutats och alla olösta frågor har skickats till ministrarna. Många svåra knutar återstår, men nu sker det bakom stängda dörrar, efter att processen hittills varit väldigt öppen.

Vad är knepigast?

- Oj, det går inte att rangordna. USA, Kina, Japan, Ryssland och G77 har alla ett antal frågor som de hittills vägra kompromissa med, och förhoppningen är att de kan ta ut varandra, men det finns stor misstro mellan parterna och tiden rinner ut.

Vad är Sveriges roll nu?

- EU förhandlar ju med en röst, så Sverige får mycket rollen att försöka hitta lösningar och driva processen framåt. Sverige är pådrivande i en grupp utanför FN-processen om kortlivade klimatgaser, vilket tyvärr används lite som alibi av USA som gärna vill hålla frågor i mindre fora. Lena Ek har dessutom lanserat en ”omvänd Stern-rapport” om hur mycket man kan tjäna på en radikal klimatpolitik – men i ärlighetens namn går det tretton rapporter på dussinet här.

Hur går diskussionen om fordon och drivmedel?

- Biobränslena har fått ett slags återupprättelse i form av ett par bejublade side events om hur världen kan bli 100% fossilfri, och effektivare kollektivtrafik har en central roll i många av de NAMAs som utvecklingsländerna ska ta fram; systematiska nationella åtgärdsprogram för minskad klimatpåverkan.

Vad är Qatars roll?

- Utifrån lågt ställda förväntningar är jag positivt överraskad, det är ju inte bara en oljediktatur utan har högst per capita utsläpp i världen. Mycket de gör handlar om att putsa på olja- och gasindustrins rykte, med koldioxidavskiljning och lagring och liknande, men de har också lanserat stora solcellssatsningar, biobränsle av alger [se särskilt reportage] och bidrar med klimatfinansiering vilket sätter press på andra rika utvecklingsländer att också medverka.

Hur slutar dramat?

- Vi får en förlängning av Kyotoprotokollet, en process framåt för ett långsiktigt globalt klimatavtal och början till en klimatfinansiering. Men utsläppsmålen är för låga, avtalen börjar gälla för sent och summorna är för små. Signalen är tydlig: Alla goda krafter behöver jobba ännu hårdare!