|
Per är inbjuden till Mobilitet & Beteende 2020 för att berätta vad statistiken säger om beteendeförändringar i trafiken. Foto: Mi Lennhag |
Läs mer här om konferensen Mobilitet & Beteende 2020, och anmäl dig senast den 11 mars. |
Det är femte året vi arrangerar Mobilitet & Beteende, där du varje år presenterar statistik kring hur det ser ut med vårt bilberoende i ljuset av klimatmålen.
Hur ser utvecklingen ut idag jämfört med fem år sedan?
Vi är lika fastklistrade i våra bilar nu som då. Men bryter vi ned utvecklingen på lokal och regional nivå kan vi se intressanta tendenser: bilkörandet minskar faktiskt långsamt i tätbefolkade områden. Men denna minskning vägs upp av att körsträckorna ökar på landsbygden, trots klagomål på stigande bränslepriser.
Vilka ljusglimtar kan man ta fasta på utifrån statistiken?
I mellanstora städer och i pendlingskommuner finns stora skillnader i resvanor mellan likartade kommuner. Det är ett tecken på att resvanorna går att förändra.
Om vi verkligen bryter bilberoendet i mellanstora städer och i pendlingskommuner är mycket vunnet, för där bor ungefär hälften av Sveriges befolkning. Bilarna som är registrerade här står också för cirka hälften av den sammanlagda körsträckan i Sverige.
Vad behöver hända och vem måste göra det?
För att bryta bilberoendet i tätbefolkade områden krävs målmedveten trafikplanering. Här spelar kommunerna en nyckelroll med sitt planmonopol.
Vi måste också satsa på kollektivtrafiken. Resesträckan per person i kollektivtrafiken bara ökat med sju procent sedan år 2010 i landet som helhet. Men det inger det hopp att den ökar snabbare i enskilda län - bland annat i Jönköping.
I slutändan är ansvaret för att bryta bilberoendet vårt eget. Vi måste helt enkelt få ändan ur vagnen.