César Mosquera Lorenzo
An English version of the interview is found here. |
Läs också ett reportage om Pontevedra här. |
Hur kom idén om trafiksaneringen i Pontevedra egentligen till?
- Redan på 1930-talet insåg Le Corbusier, den arkitekt som ofta görs ansvarig för 1900-talets stadsutveckling, det orimliga i att fylla städerna med bilar. Ändå var det precis vad som skedde under flera decennier efter kriget. Motrörelsen kom sent på 1960-talet, med bl.a. Francesco Tonuccis bok La città dei bambini (Barnens stad) som ett viktigt debattinlägg. På 1990-talet började man också uppmärksamma t ex rullstolsburnas rättigheter att kunna röra sig i staden. I Pontevedra rådde fullt kaos sedan biltrafiken invaderat varenda gata och vartenda torg. Det ledde inte bara till trängsel och bristande framkomlighet, det ledde också till buller, dålig luft och också till ökad gatukriminalitet. Människor vågade sig inte ut och vågade inte använda sin stad. I det läget gick mitt parti till val med löften om att åtgärda kaoset och återta stadens ytor för alla dess invånare. Och nu har vi behållit makten i staden i fem mandatperioder, vilket visar mer än väl att åtgärderna var både nödvändiga och efterlängtade.
Men det måste väl funnits många kritiska röster som ville behålla trafiken i stan?
- Jo, visst var det så, och den oppositionen finns fortfarande. Den som ser sina privilegier hotade reagerar negativt, helt naturligt. Den som söker sina rättigheter – t ex att kunna vistas tryggt, lugnt och trivsamt i stadens utemiljöer – är sällan lika högljudd. Men så gott som alla kritiska röster tystnar efter att trafiksaneringarna genomförts, eftersom alla drar fördel av det nya gatulivet. Det gäller även handlarna, som i regel ökar sin omsättning. Bilister stannar ju sällan för att titta i skyltfönstren.
- Vi har varit noggranna med att involvera alla boende och alla butiksägare när vi planerat åtgärder i någon stadsdel. Vi har hållit mängder med möten och lyssnat noga på såväl invändningar som detaljkunskaper. Det är svårare än man tror, och tar mer tid, att verkligen ta reda på hur den lokala opinionen låter. Och det är viktigt att resultaten kommer snabbt. De första åtgärderna genomfördes mindre än fem veckor efter vi hade vunnit de lokala valen, och vi lyckades snabbt visa att de höjde stadsbornas livskvalitet. Och, som sagt, vi har fått nytt förtroende av stadens väljare vid fem val på raken.
Kan Pontevedras modell överföras till andra städer?
- Får jag ställa en motfråga: Kan andra städer låta bli? Vad är alternativet? Att fortsätta bryta ned de värden som finns i en stad, ofta med antika anor, för en framkomlighet som mest leder till hinder och en sämre livsmiljö?
- Sedan är det inte säkert att just vår modell passar i andra städer. Det finns många faktorer att ta hänsyn till: Stadens nät av gator, torg och andra gemensamma ytor, stadsdelarnas beroende av varandra, deras storlek m m. Men några av våra principer – gågator som kombineras med gångfartsgator där bilar är tillåtna och en generell hastighetsgräns på 30 kilometer i timmen – borde gå att överföra till många andra platser.
Ni har ju vunnit många utmärkelser och fått möjlighet att presentera ert arbete i många internationella sammanhang, och nu är det dags för Mobilitet & Beteende i Eskilstuna. Vilka är dina intryck av Sveriges arbete för en hållbar mobilitet?
- Vi har alltid imponerats av Sveriges arbete med trafiksäkerhet. Ni är ju ett av världens mest trafiksäkra länder, och ni har ju arbetat i över tjugo år med nollvisionen, d.v.s. målet om noll dödade eller svårt skadade i trafiken. Och nu får vi komma till er och berätta om vårt arbete och om att vi inte haft en enda dödsolycka i staden sedan 2011! Därför är vi både glada och stolta för att vi får komma till Sverige, till konferensen och till de möten som Gröna Bilister ordnar med olika beslutsfattare under vårt besök.
Maria Núñez Iglesias
Redigering och översättning: Fredrik Holm