Blogg

Designern och transportstrategen Per Gyllenspetz delar med sig av sin perspektivpunkt över innovationsläget i Sverige. Han utvecklar varför det är både nödvändigt och samtidigt ett fördelaktigt tillfälle för svensk industri och forskning att svänga i en hållbar riktning.

Vid fordonsindustrierna i Västsverige anländer stora bilar i milslånga strömmar med utvecklare som ger allt för att skapa den bättre lösningen. Tunnelbanetågen rullar gnisslande in på stationen i Kista och levererar hörlursförsedda utvecklare och startup-are till jobbet. På möten hos svenska fordonsleverantörer görs snabba beslut med ingenjörer, svetsare och vd runt bordet medan det sörplas i kopparna. Intill plåtfasaderna droppar våta granar i en oavbruten skog fram till nästa industriområde med upplysta mötesfönster där problem löses och nya uppfinningar förfinas. På universitet och forskningscentra hörs hjärtliga idéutbyten om framtidens logistik och mobilitet med varierade engelska brytningar från världens hörn. Den svenska öppenheten är älskad och fikakulturen är anammad. Så kan det se ut och låta. Jo okej, vi får nog också räkna in ljudet av ständigt klagande som en av orsakerna till den svenska problemlösningskulturen.

Innovationsförmågan i Sverige kan vara imponerande men är långt ifrån välanvänd, även om vi talar om ny transportteknik. De svenska innovationsmyndigheterna skulle kunna vidga sin syn på innovationsteori, de stora företagen kan lossa på organisationsstrukturerna som ofta inte är anpassade för innovationsförmåga. Det handlar mycket om att se nyttan med att ha kul och vara nyfiken. Vilket sammanträffande förresten - studier (i Kanada och USA) (I) visar att innovationskraften ökar i miljöer där människor går, cyklar och använder kollektivtrafik med fler möjligheter till spontana möten. Sam Schwartz, kollektivtrafikplanerare i New York menar att det finns ett samband mellan mindre bilåkande och en högre investeringsvilja i startup-företeg.

Hur många fler 2 tons rullande privatvardagsrum och upplevelsemaskiner skall vi producera i den tunna ekosfären vi lever i? Det är kul med bilar och asfalt men inte till ett högt pris för kommande generationer, det är min syn. När självkörande fordon gradvis tar över, skall körglädjen som är en så viktig del av bilen istället utvecklas och upplevas i den virtuella miljön? Vilka varumärken vågar satsa för att vara vinnare i och medskapare av det realistiska, mer hållbart ansvarstagande samhället? Bra att veta är att 20 kilos elcyklar är det fordonsslag som ökar mest i Sverige. Själv gillar jag att åka kollektivt och att gå.

Så vilka utmaningar finns för mobilitets- och transportindustrin? Nu skymtar en kurva bortom det gamla linjära paradigmet. Det är inte en uppgående eller nedåtgående kurva jag tänker på. Det är en sväng i x/y-planet, nere på marken så att säga. Det är en oberäknelig skymd kurva där det gäller att ha både rätt fart och väghållning för att vara kvar i racet, för att använda en metafor. Jag har under några års tid arbetat med att strukturera de mer eller mindre kända förändringsfaktorerna (nedan 1-22) medan jag själv också deltar i att finna kreativa lösningar. Generellt ser utvecklingen ut kunna gå från gamla mogna strukturer mot ny hållbarhet och nya affärsmodeller. Det sker i delvis olika faser, förändringarna är stora idag och kan bli radikala på kort tid. (länk till den längre fördjupade versionen av listan). 

Förändringspunkterna, den Stora Kurvan

1. Från att sälja en sak till att erbjuda en tjänst

2. Från industriellt kunnande till användarcentrerad design

3. Från högvolymproduktion till 3D print

4. Från objektstatus till värde i delandet

5. Från traditionella aktörer till nya aktörer

6. Från min business till vår business

7. Från separata silos till helhetssystem

8. Från enkel till komplex myndighetsstyrning

9. Från ”miljövänlig” till vetenskaplig definierad hållbarhet

10. Från tung till lättvikt

11. Från fossil till elektrisk drivning

12. Från mekanisk till sladd(lös) styrning

13. Från buller till tyst

14. Från förare till självkörande teknologi

15. Från oftast parkerad till oftast rullande

16. Från linjär till cirkulär

17. Från slumpmässighet till uppkoppling

18. Från jobbnorm till robotar

19. Från kommersiell data till din data

20. Från asfalt till vatten

21. Från en funktion till multifunktion

22. Från standardlösningar till skräddarsydda fordon

Här finns att jobba med för innovatörssjälar och företagare. Detta är alltså ett helhetsperspektiv som är tankeväckande. Själv tycker jag att det är en väldigt spännande tid att arbeta med långsiktiga transporttänk. Bäst blir tänkandet tillsammans med andra. En eftermiddag medan mörkret draperar fönstren spånar Hanna, Lorenzo, Anders och jag idéer för hur människor kommer att uppleva fördelarna med ett system av en ny typ av självkörande elfordon. 2025 skissar vi att det står på den virtuella löpsedeln: ”Stockholmarna tog livet av bilen – friskast i världen.”

Fordonsindustrin har börjat röra sig i en mer hållbar riktning men tillvägagångssättet är till stora delar linjärt och farten in i kurvan verkar oroväckande hög för många aktörer. Både med tanke på hållbarhet och framtida affärsmöjligheter. Attraktiva produkter som kan ge intjäning på kort sikt gäller före långsiktighet. Så hur kan det se ut i kurvan? Nya lösningar är fördelaktiga att skapa i samverkan mellan företag, akademi och myndigheter. Tillsammans med idémakare och eldsjälar. I den tid som nu har börjat, när mycket ändras samtidigt tror jag att lösningarna uppstår mer under arbetet mot organisationers egna mål och mindre genom att försöka förutspå framtiden. Jag skönjer intressanta nya fordonslösningar och det går att finna bättre ekvationer mellan A-till-B-logik, hållbarhet och också den sköna resan som rastar nomadsjälar. På KTH diskuterade vi bl a med Hyperloops chefsingenjör om upplevelsen i resan, om säkerhet, om ett nytt visuellt intrång med deras tåg-i-ett-rör koncept. Detta mer hållbara alternativ till flyg och snabbtåg kommer att vara bra för snabbtransport av gods, kanske också människor om de lyckas göra ett system som uppfattas som säkert och trevligt.

Över en fika frågade vår vän Robert hur han kommer att ta sig till jobbet i framtiden, så långt jag kunde tänka. Jag svarade att kanske du inte behöver vara på jobbet i framtiden. Men när vi skall iväg av en eller annan orsak så kan vi lyfta blicken, bildligt talat. Vi kan kalla den för Flyer, en sol/vätgas- och pedaldriven hanglider som är självflygande och uppkopplad i ett 3D luftfartssystem med AI och livedata om solprognos, vindriktning, uppvindar och glidflyktsberäkningar. Inte någon energislukande drone alltså. Det här är ett hopvikbart paket med lätta dynamiska material och integrerade sensorer grundat på utveckling och forskning som delvis nu finns i labbmiljö. Som måsen över skären går färden med vackra tysta svängar i trettio-fyrtio km i timmen. Så skulle Robert och många andra kunna åka hållbart och med nöje. Men mer i närtid finns det spännande utmaningar och helt nya lösningar för marktransport att förverkliga. 

Per Gyllenspetz, arbetar som konsult med designkoncept och transportstrategier, har 35 års erfarenhet av visionärt innovationsarbete.

1 juni 2017

http://www.yachtandcar.se/

Publiceras även i nyhetsbrevet OmEV

Relaterat material