Fossilfrihet till varje pris?

Certifiering av palmolja

Startsida: Sammanfattning

Föregående sida: Skogsskydd

Expansionen av palmoljeindustrin skadar inte bara naturen utan också många människor. Där nya plantager anlagts har ibland lokalbefolkningen tvingats flytta, eller fått arbeta för svältlöner i plantagerna. Bland annat för att komma tillrätta med sådana missförhållanden bildades Roundtable of Sustainable Palm Oil (RSPO) år 2004. För att palmolja ska bli certifierad enligt RSPO får oljepalmerna inte odlas i områden där plantager ersatt ursprunglig skog efter år 2005. Lokalbefolkningens intressen ska tas tillvara, och arbetsvillkoren regleras. Inget barnarbete får förekomma och rätten att bilda fackföreningar och sluta kollektivavtal slås fast.

De biodrivmedel som säljs inom EU uppfyller hållbarhetskriterierna i förnybart­direktivet. De som inte gör det går miste om skattelättnader, vilket gör dem omöjliga att sälja. För att uppfylla EU:s hållbarhetskriterier måste palmoljan i praktiken vara certifierad enligt RSPO. Detta innebär en viss trygghet för den europeiske konsumenten.

Några röster gör gällande att RSPO:s krav inte är tillräckligt stränga. All värdefull natur skyddas inte, och det kommer också rapporter om fusk med certifieringen. En rapport från Amnesty visar att det förekommer barnarbete och andra kränkningar av mänskliga rättigheter även på certifierade oljepalmsplantager. Det är bra att detta uppmärksammas, men det ofrånkomliga faktum att fusk och missförhållanden förekommer får inte medföra att hela certifieringsprocessen döms ut.

När det gäller PFAD spelar tyvärr fördelarna och bristerna med certifiering tyvärr ingen roll i dagsläget. Som restprodukt behöver PFAD inte kunna spåras tillbaka till odlingen, bara till fabriken där den produceras. Det finska företaget Neste tillverkar all HVO där PFAD används som råvara. De har lovat att den PFAD de importerar ska vara spårbar senast år 2020.

Nästa sida: Är palmoljebranschen på väg att saneras?